Eftermiddags te
Fika med bok. Kan det bli bättre?
Rose Lagerqrants är en svensk författare och barnteaterpedagog som främst skriver barn- och ungdoms litteratur. Hennes första bok kom ut 1973 och genom åren har hon vunnit priser för sina böcker och sitt skrivande, bland annat Astrid Lindgren-priset och Nils Holgersson-plaketten.
Mellan åren 1989 och 1996 satt hon på stol nr 13 i Svenska barnboksakademien.
Nanna och doktor snäll av Rose Lagercrantz
Illustratör Rebecka Lagercrantz
Boken Nanna och doktor snäll börjar med att Nanna tar fram sin docka som är doktor. Doktorn ska undersöka alla djuren och dockorna men ingen vill ha en spruta. Nej bandage och plåster det kan de ta men ingen spruta. Det är upptakten till att Nanna själv ska till läkaren för en hälsokontroll. Hon mäts och vägs och måste ta en spruta. Hon tror att det kommer göra ont så hon skriker. Men det gör inte ont utan det stack bara lite. Sedan när Nanna kommer hem får dockan doktor snäll ge alla en spruta för nu vill de också bli vaccinerade!
En avdramatiserande bok om att gå på sin hälsokontroll och ta en spruta. Kan tänka mig att det kan vara en bra bok att läsa om det känns skrämmande och lite läskigt att gå till doktorn. Den tar upp olika moment som kommer ske under besöket vilket är bra. För att gå till läkaren och ta sin spruta är ju inte så roligt när man inte vet vad som väntar.
Jag är inte överförtjust i bilderna. Kan tycka att bakgrunden är lite väl gräll och tar över det hela. Bilderna är bara fokuserade på människorna eller dockorna och djuren vilket ju inte är något fel men jag hade nog gärna sett att det hade varit lite detaljer över hur det kan se ut hos doktorn. För det känns som att detta är en bok som är skriven just för att läsa inför ett besök hos doktorn och då är det bra om man genom bilderna för stifta bekantskap även med rummet man ska vistas i. Lite vagt så där för det är ju självklart så att vad som händer hos doktorn är ju viktigare att visa än hur det ser ut.
Betyg: Bra bok som visar att det inte är något att vara rädd för.
Skriven: 2004
ISBN: 9163843579
Ja nu så är det det ju höst om några månader och med hösten kommer sjukdomar och kanske eventuella besök hos doktorn, både planerade och oplanerade, så jag tänkte att vi skulle ta en titt på lite olika barnböcker de närmsta dagarna som tar upp läkarbesök och tandläkarbesök. Lite förberedande böcker man kan läsa när man ska till läkaren helt enkelt.
Ger mig iväg till biblioteket och ser vad jag kan hitta.
Tisdagarna med Morrie är en bok som får en att fundera på hur bra man egentligen har det. För det har man ju, egentligen. Morrie håller sig uppe och är aktiv, så gott det går, och fortsätter leva sitt liv trotts de förhinder som han får.
Boken är väldigt utlämnande på ett sätt. På ett annat kanske inte alls. För det som skrivs och som boken handlar om är ju inte att Morrie kommer dö eller hans liv även om det tas upp för det är ju genom sitt liv han har fått sina erfarenheter och tankar, det är en del men det är inte det viktiga inte det som ska förmedlas. Nej det är att leva livet. Att leva det liv man har och ta vara på det. Att öppna ögonen och se istället för att rusa på och knappt ha tid att andas. För om vi inte lever våra liv nu när hade vi tänkt göra det? Egentligen? För mig är det det boken handlar om. De olika aspekterna av att leva sitt liv och hur man sammanflätar det med ens familjs och vänners liv. Morrie har genom sitt liv funderat på dessa frågor och med Mitch diskuterar han dem och för vidare det han har kommit fram till.
I boken får vi följa både Mitch och Morrie. Mitch som inte har tid för något mer än arbete och som springer mellan olika jobb med stressad min. Morrie är hans motpol som njuter av sitt liv och som egentligen aldrig slutar göra det. När Mitch träffar Morrie igen efter alla dessa år så blir det inte bara en träff utan flera och för varje träff, på tisdagarna, så tas ett nytt ämne upp som har med livet att göra, familjen/äktenskapet/döden för att nämna några. Tankarna Morrie har runt dem och frågorna Mitch har bygger upp mina egna tankar och funderingar runt dem. Som vanligt när jag läser böcker som ger mig funderingar och tankar vill jag spara dem, behålla dem, men jag vet att snart kommer jag antagligen glömt det jag tänkte och gått vidare. En för hoppning är då bara att det jag glömt bort ändå ligger kvar och påverkar mig till att leva livet...
Ett avslutande citat som Morrie själv citerar och som jag tycker är väldigt bra är från Wystan Hugh Auden: Älska varandra eller gå under
Betyg: En bok värd att läsas och fundera över. Så läs den när du har tid och inte är stressad för det är den värd.
Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom
Fick tips om denna bok och eftersom jag redan läst The five people you meet in heaven av Mitch Albom och tyckte om den tänkte jag läsa även denna bok. Hoppas på att få intressanta tankar och funderingar...
Boken handlar om Mitch favoritprofessor Morrie Schwarts som han 16 år tidigare, när han tog ut sin examen, lovade hålla kontakten med. Det har inte riktigt blivit så men när Mitch får reda på att Morrie är döende tar han kontakt med honom och Morries sista lektion tar sin början...
Skriven: 1997
ISBN: 9789176436660
Through the looking glass är faktiskt inte alls lika bra som Alice's adventures in Wonderland tycker jag. Den är, om möjligt, ännu konstigare än den första boken. Men det är i den andra boken om Alice som man ser ett tema som finns i båda böckerna. Och det är sällskapsspels temat. I första boken är det en kortlek och i denna bok är det ett schackbräde. Det som jag kan tycka är roligt med Alice i Spegellandet är att handlingen i boken dras framåt genom att ett parti schack spelas och att det är så Alice förs framåt genom landet. Dessutom i ett genomtänkt schackparti som ska vara riktigt genomfört (inte för att jag vet om det är det för jag kan ingenting om schack).
I denna bok finns mina absoluta favoriter från filmen Alice i Underlandet med för det är nämligen de talande blommorna och de roliga insekterna. På något sätt så är det den delen som fascinerar mig mest nu också. Det kanske beror på att jag är biolog och miljövetare vad vet jag men tanken att blommor skulle kunna tala och vilka personligheter de skulle ha då är en både spännande och rolig tanke. För att inte tala om alla roliga insekter det finns som ser rolig ut men också kan ha de mest fantasieggande namn. Vilket man märker att Lewis har tagit fasta på vilket är roligt.
Sedan är det i denna bok vi finner Tweedledum och Tweedledee och så klart Humpty Dumpty som alla kommer från gamla engelska barnramsor. Lewis har använt sig av ramsorna som bas för det som utspelar sig i hans berättelse och utvecklar det på sitt sätt. Men när man läst de gamla ramsorna, som också finns med i boken genom att Alice tänker dem, ser man att alla de olika delarna är med i berättelsen om Alice också när hon möter karaktärerna. Fast då som en bakomligande ej framträdande del i det hela. Själva mötet mellan de och Alice handlar om något annat.
Betyg: Inte lika bra som första boken tycker jag men har sina ljuspunkter och har man läst första så borde man läsa andra...
De svartvita bilderna som finns med som lite illustrationer här och där i böckerna om Alice, både i Underlandet och Spegellandet, är fina med många detaljer i. De hade ju inte behövt vara med för berättelsen klarar helt klart av att stå för sig själv. Men de är trevliga att titta på. Något som jag däremot har börjat fundera på är vem som har gjort bilderna. Ritade Lewis Carroll själv eller är bilderna ens gjorda för första tryckningen? De kanske har tillkommit senare...
Om någon vet hur det ligger till så får man hemskt gärna tala om hur det är!
Through the looking glass av Lewis Carrol
Andra delen i Alice i Underlandet är Alice i Spegellandet eller Through the looking glass som den heter på engelska blir min nästa bok att läsa. Filmen Alice i Underlandet är faktiskt även baserad på denna bok så det blir spännande att se om jag kan hitta några likheter.
Alice ger sig igen ut äventyr och denna gång kryper hon igenom en spegel och hamnar i ett land fyllt med konstiga figurer. Ett upp och ned vänt land som hon reser igenom.
Skriven: 1871
ISBN: 9780007350933
Alice i Underlandet sägs tillhöra nonsens litteraturen vilket jag faktiskt måste hålla med om. Det är verkligen nonsens där fantasin har fått flöda fritt och obehindrat vandra fram och tillbaka och som sedan har vävts ihop till en sammanhängande, typ, berättelse. För visst hänger det ihop, även om det bara är genom att Alice vandrar genom detta konstiga land och träffar på en den ena än den andra som berättar något eller att Alice själv råkar ut för något konstigt. Så egentligen är det som att det är flera olika berättelser som berättas som en enda. Inget fel i det och jag tycker personligen om de olika delarna där min favorit nog ändå är "the mad tea-party". Vem kan inte tycka om dessa galna filurer som träffas för att dricka te tillsammans? Eller tänk om man kunde äta lite på ena sidan av en svamp och bli större och på den andra sidan för att bli mindre. Hur skulle livet vara då?
Så vem är den röda tråden genom berättelsen med många berättelser? Ja det är något jag har funderat på. Det enkla svaret hade ju varit Alice som ju faktiskt är den man följer men ju mer jag tänker på det så borde det vara den vita kaninen. Det är ju honom hon följer ner i hålet där allt tar sin början och som hon sedan försöker följa och hitta genom berättelsen. Så på något sätt är det nog han som är den röda tråden som binder samman allt som händer på något sätt.
Det är ju inte alla delar i Ailce's adventures in Wonderland som är bra. Vissa delar förstår jag egentligen inte alls och blir svåra att läsa just därför att de inte har någon förklaring. Men det är väl det just det här med nonsen litteratur handlar om. Det har ingen förklaring eller sammanhang med det runt omkring utan poppar bara upp, fyller ut och är en del i det stora hela utan att egentligen vara det. Hur menar jag då? Jo visa delar av berättelsen hade inte behövt vara med för att föra själva huvudberättelsen framåt, Alice är i underlandet och letar efter kaninen med klockan, men som ändå är med därför att Alice träffar på någon som ska berätta en lång historia om sig själv eller någon annan som i slutändan inte ger något mer än just det faktum att Alice har blivit stoppad i sin framfart mot sitt slutliga mål.
Betyg: Det är en klassiker som alla borde läsa och en ganska trevlig sådan också.
Vem mins inte katten i trädet som än försvinner än kommer tillbaka. Han som, i alla fall jag tycker, är lite dryg i filmen. Men här kan jag inte låta bli att tycka att den ändå har en poäng och faktiskt rent av är lite charmig. Ja eller i alla fall lite klok. För visst har han rätt när han säger till Alice att om man inte vet vart man ska gå eller är på väg så spelar det ju faktiskt inte någon roll vilken väg man tar.
Men jag vill komma någonstans svarar då Alice.
Åh, det kommer du aldeles säkert att göra... om du bara går tillräckligt långt, svarar katten.
Ja med de visdomsorden lämnar jag er för denna gång!
Lewis Carroll hette egentligen Charles Ludwidge Dodgson och levde mellan 1832 och 1898 och var utbildad matematiker. Att han skrev under psedonym berodde på att han ville vara anonym och på så sätt vara mer immun mot eventuell kritik som hans skrivelser kunde få. En lite rolig detalj med psedonymen är att den är tillverkad från hans egna namn genom att han omvandlade sina två första namn till latin och sedan Anglosaxifiserade dem och på så sätt fick han fram namnet Lewis Carroll.
Boken om Alice uppkom genom att han berättade historier för en kollegas och väns döttrar, familjen Liddell, som fick honom att skriva ned berättelserna och ge ut. Endel menar att det var med barn som han lättast umgicks, på grund av att han stammade, och att han använde dem som bollplank när han lät fantasin flöda. På så sätt kunde han skapa litteratur som både attraherade vuxna och barn.
Till och med Drottning Victroria tyckte om och uppskattade hans böcker vilket visade att alla kunde vara intresserade av lite nonsens i sina liv och en ny genre var född.
Alice's adventures in Wonderland av Lewis Carroll
En ny klassiker har det blivit dags för att läsa. Alice i Underlandet fast på engelska så det är ju Alice's adventures in Wonderland det gäller denna gång. Jag har ju sett filmen så det ska bli kul att läsa de båda böckerna som filmen är baserad på. För bok nummer två, Through the looking glass, kommer jag läsa direkt efter denna. Men vi börjar naturligtvis med den första boken.
Boken handlar om Alice som ser en stressad kanin hoppa över ängen och ner i ett hål. Hon blir intresserad av denna kanin med klocka och bestämmer sig för att följa efter och i och med att hon kryper ner i kaninhålet och faller ner till dess botten tar äventyret sin början...
Skriven: 1865
ISBN: 9780007350827
Allan Karlsson, som är hundraåringen, bestämmer sig en dag för att klättra ut genom fönstret på äldreboendet och helt enkelt promenera iväg. Det är hans hundrade födelsedag och mindre än en timme innan kalaset ska starta på äldreboendet bestämmer han sig för att ge sig iväg. Genom många vändningar får vi följa Allan åkandes dressin med en kappsäck med pengar och där hade man kanske kunnat stanna resan för nog har det hänt mycket redan. Men Allans resa fortsätter via svenska skogar och elefanter och tillbaka blickar på Allans liv som har varit minst sagt händelserikt. Man hinner med mycket på hundra år men frågan är nog ändå om inte Allan hinner med lika mycket till på den månad han är ute på vägarna och söks av alla möjliga grupper...
Vet inte om det är så att Allan Karlsson, Hundraåringen, är en brottsling eller bara väldigt godtrogen av sig. Har faktiskt inte bestämt mig än och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Lutar nog mot att han är godtrogen. För så rättfram som han är och pratsam om saker man kanske annars inte skulle säga får man leta efter.
På ett sätt kan jag inte sluta fundera på om en person verkligen skulle ha kunnat vara med om allt detta under sitt liv. Det är ju inte bara någon historisk händelse och person som Allan varit delaktig i utan många många många. Inte för att det förtar läsningen på något sätt men man undrar ju om det finns någon där ute som har varit med om lika mycket. Som tycker att en döing som åker dressin ändå är bättre än att lämna den i frysen. Man undrar liksom.
Jag skrattar inte rakt ut någonstans i boken egentligen. Men nog är den rolig alltid och mungiporna dras uppåt både här och där. För boken är skriven på ett roligt sätt som tilltalar mig mycket. Lättsamt och roligt med en historia som gör att man vill läsa mer. Bara en sida till tänker man, men det blir ju inte bara en sida till utan både två och tre och oftast tio innan man lägger ner boken. Sådana böcker är kul att läsa.
För att beskriva det på ett annat sätt kan jag berätta att min pappa lånade mitt exemplar av Hundraåringen och läste och har nu köpt sitt egna exemplar för att läsa igen. Det måste ju ändå vara ett ganska bra betyg.
Betyg: Rolig bok som kan läsas igen.
Berättelsen blandar nutid och dåtid men på ett ganska bra sätt. Man behöver aldrig riktigt undra var man är i tiden utan allt är ordentligt uppdelade i kapitel med datum eller årtal så man håller koll på var man är utan att behöva anstränga sig i onödan vilket är bra.
Eftersom kapitlen på detta sätt kan bli ganska långa, milt uttryckt, är det bra att kapitlets olika delar delas upp med hjälp av små stjärnor som visar att nu handlar det om något nytt. Det gör både läsningen lättare men underlättar också om man behöver avsluta läsningen mitt i ett kapitel. Enkelt att hitta ett bra ställe att göra det på.
Säga vad man vill om Allan Karlsson men en krutgubbe är han allt! Tänk att klättra ut genom ett fönster och ta bussen till ja vart som egentligen bara därför att man känner för det när man fyller hundra. Att man inte kan springa efter bussen som när man var ung är ju inget som behöver stoppa en i sitt äventyr.
När jag blir hundra år ska jag också klättra ut genom ett fönster och se vart det tar mig...
Pär-Ola Jonas Jonasson är journalist som började skriva på sin första roman, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, efter att han gått in i väggen på 2000-talet. Hundraåringen har varit Sveriges mest sålda roman både under 2010 och 2011 och är såld till 35 länder i världen.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
Efter en sådan mordisk berättelse som The String of pearls var känner jag att man behöver läsa något lättsammare och det har jag hört att den här boken är. Så nu hoppas jag på skrattfest och roliga vändningar.
Just nu spelas filmen in med Robert Gustafsson som hundraåringen.
ISBN: 9789186369279
Skriven: 2009
Jag har fortfarande inte sett filmen Sweeney Todd men det var den som gjorde att jag ville läsa boken och det innan jag såg filmen. Ville nog det tidigare än så men tror inte riktigt att jag fattade att det var en bok från början. I vilket fall som helst har jag nu läst boken och kan i lugn och ro se filmen.
Att klura ut vilken av alla böcker om Sweeney Todd som var den första var det första problemet men efter mycket läsande och jämförande kom jag fram till den här versionen, The string of pearls, borde vara den första som berättar historien om Sweeney Todd. Sedan låg den i bokhyllan ett bra tag, vilket många av mina böcker tyvärr gör, utan att bli läst. Men nu kan jag äntligen bocka av den från min att läsa lista och måste erkänna att det känns skönt.
Så vad handlar boken egentligen om? Jo den handlar om barberaren Sweeney Todd och hans affär där personer plötsligt verkar försvinna. Det är ju Sweeney Todd allt kretsar runt för utan honom skulle det inte vara någon historia att berätta. Men boken handlar också om alla runt Sweeney Todd som blir påverkade av hans handlingar. Vi har Johanna som längtar efter sin älskade Mark som hon inte har träffat sedan han gick till sjöss, Sweney Todds springpojke som inte vet vad han ska ta sig till för han börjar nog allt undra vad som händer, Mrs Lovett som gör Londons godaste och bästa köttpajer(...) och Colonel Jeffrey som försöker ta reda på sanningen. Ja det är många personer man får följa genom boken och eftersom man vet att Sweeney Todd inte är en ängel är man lite orolig för dem som kommer i hans väg. För även om vi alla vet hur det slutar så har man ju inte koll på vilka som försvinner under vägens gång, om man säger så.
Så hur var då boken? Jo lite svårläst, lite långradig men spännande. Tyvärr kan jag inte säga att jag är frälst bara att det var en jag velat läsa länge och att jag nu har gjort det. Men för mig tog alla beskrivningar lite musten ur mig. Några stycken = bra, massor = tråkigt. det är ju ett sätt man skrev på förr så det är inte förvånande på något sätt men jag kan tycka det kan bli väldigt tungläst efter ett tag när allt man undrar är hur berättelsen kommer att fortsätta och föras framåt för att till slut komma i mål. I denna bok på ett väldigt spännande sätt...
Betyg: Intressant men knappast fantastisk.
Syltkaka för att stärka mig med.
Blåbär på torken
Torkade blåbär
Nu har blåbären börja mogna i skogarna och jag har varit ute och plockat. Eftersom jag tycker hemskt mycket om blåbär måste jag ju hitta på olika sätt att spara dem på. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan frysa in så jag tänkte att jag skulle pröva att torka i min svamptork. Torkningen går bra men det tar ett tag att torka, minst 12 timmar. Men de får stå på tills de är helt torra. Kommer bli gott som snacks till böckerna framöver. MUMS!
