Stora Etikettboken

Jag tycker att detta är en fantastisk bok. Ingen bok man sträckläser, vilket man inte gör på 3 dagar, utan mer en bok som man tar fram och bläddrar lite i, ställer undan och tar fram igen senare.  

Det finns egentligen inget, som handlar om etikett, som man inte kan hitta svar på i denna bok. Allt tas upp. Hur man ska placera gäster runt middagsbordet till vad klädkoderna betyder. Alla olika delar av livet tas upp så man kan verkligen få svar på sina frågor. Och frågan är om det inte finns med i denna bok om det verkligen är värt att veta. Det tror inte jag i alla fall!  

Något som jag också uppskattar med boken är att den innehåller små förklaringar och historiska berättelser om varför man gjorde så då och varför det lever kvar idag, eller hur man var klädd för enligt de olika klädkoderna och hur man ska tyda dem idag. Det tas också upp hur det är i olika kulturer och religioner vilket är riktigt bra och kan ju minska kulturkrockarna. Dessutom tycker jag alltid att det är spännande och roliga att lära mig nya saker och hur man gör i andra länder så där läser jag lite extra noga.För det är ju en hel djungel där ute med hur man ska bete sig på rätt sätt och agera. Känner att jag inte ens har koll på hur det egentligen ska vara i Sverige och än mindre i Frankrike. Men denna bok tar i vilket fall som helst upp Sverige och de räcker gott och väl. 

Så vad tycker jag om boken. Jo det är både en rolig bok att bläddra i och läsa en sida här och en sida där men den är samtidigt ovärderlig när man ska på fest och undrar vad klädkoden egentligen betyder eller man ska ordna en fest själv. Då blir boken en uppslagsbok som man återkommer igen och igen och igen. Vet bara själv hur det var när jag och min make gifte oss. Då lusläste vi kapitlet om bröllop, bordsplacering och allt annat som kunde hjälpa oss att skapa den perfekta dagen för oss. 

Så med andra ord tycker jag det är en bra bok som har en given plats i bokhyllan.  

 

Betyg: Bra att ha bok. Varken mer eller mindre. 

 

Magdalena Ribbing

Magdalena Ribbing har skrivit ett femtontal böcker om etikett och hyfs och det är nog för dessa hon är mest känd men hon har skrivit andra böcker också. Bland annat om släkten Ribbings historia.  

Magdalena har jobbat på Dagens Nyheter med bland annat politik och matpatrullen men naturligtvis också med etikettspalten på DN's nätupplaga där hon svarar på frågor om vett och etikett. 

Stora Etikettboken

Stora Etikettboken av Magdalena Ribbing

Stora Etikettboken av Magdalena Ribbing

Jag gör ett litet uppehåll i The string of pearls med att bläddra i Stora Etikettboken av Magdalena Ribbing. Här finns allt man behöver veta om etikett under stora och små händelser i livet. Väldigt användbar när man ska anordna ett finare kalas eller gå på fest. Här finns garanterat allt man behöver veta genomgånget! 

 

ISBN: 9175884100 

Skriven: 2000

 

Roligt att man får följa många personer

I boken The strings of pearls får man följa många olika personer. Vad de gör och vad de råkar ut för. Det tycker jag om eftersom det bygger upp en berättelse med många huvudpersoner som man vill veta hur det går för. Och det ger många olika infallsvinklar och tankar runt det som händer i boken.

Samtidigt gör det ju som sagt att allt tar sådan tid och man kommer inte riktigt framåt i den hastighet man hade velat. Eller är det så att jag är skadad av samhället idag där allt ska gå så fort, man kan inte vänta på att få reda på upplösningen. Så kan det ju faktiskt vara men faktum kvarstår ändå att jag nog tycker om att en berättelse inte beskriver riktigt allt utan lämnar en del till mig som läsare att skapa. 

Spännande men kanske lite långsam

Visst är boken The string of pearls spännande. Men jag kan tycka att det kanske är lite för mycket beskrivningar av miljöer och personer mm.  Är inte ett speciellt stort fan av det. Men det är ju en del av upplevelsen i att läsa äldre romaner, antar jag. Men det förtar lite av ens egna fantasi att tänka och fundera ihop hur det ser ut och så i detalj. Vill hellre ha beskrivningar som beskriver i stora drag än som beskriver in i minsta detalj. 

Än så länge är boken bra skriven för nog är jag orolig för varje person som går in i Sweeney Todds barbershop och ska raka sig. För att inte tala om Sweeney Todds stackars hjälpreda. Hur ska det gå för honom?  

Mycket text

Det är verkligen mycket text i The string of pearls så de där åtta delarna som gavs ut av boken var nog ganska så tjocka de med. Hela boken består av 378 sidor och det är inte speciellt stor text så det kommer ta ett tag att komma igenom den. Men nog att det är mycket text men värre är det nog med meningarna. De kan vara riktigt långa. Ta bara första sidan där den längsta meningen var 8 rader lång, vilket betyder en hel paragraf. Risken finns att det finns ännu längre meningar i boken och att jag kommer ha glömt bort vad början av meningen handlade om när jag kommer till slutet av den.

Kanske bryter av med något litet under tiden... 

 

Thomas Preskett Prest

Thomas Preskett Prest eller Thomas Peckett Prest tror man levde mellan 1810 och 1859. Han var en brittiske författare, journalist och musiker som bland annat har skrivit om Sweeney Todd.  

Många av hans berättelser trycktes uppdelade i flera delar och utkom en i veckan med en tidning. På det sättet kunde många läsa berättelser då varje del kostade en penny.  

The string of pearls

The string of pearls av Thomas Preskett Prest

The string of pearls av Thomas Preskett Prest

Sweeney Todd är barberare i London där en del kunder försvinner spårlöst. Mrs Lovett har en pajaffär som serverar de mest underbara köttpajer. Johannas älskade Mark försvinner på ett mystiskt sätt och när mannen, som ska lämna ett halsband med pärlor till Johanna från Mark, ses sista gången när han går in i Sweeney Todd butik börjar allt nystas upp. För vad är det som egentligen hänt? 

Berättelsen om den mordiska barberaren Sweeney Todd i London har vi nog alla hört talas om. Den har blivit både en musikal 1979 och filmatiserad 2007 med Johnny Depp i huvudrollen. 

Sweeney Todd ska ha levt i början på 1800-talet men det finns inget som tyder på att han faktiskt har funnits i verkligheten, något man redan på 1800-talet slog fast eftersom det inte fanns några bevis.   

Den här versionen ska vara orginalberättelsen om Sweeney Todd och hans mordiska berättelse och gavs ut i åtta delar, en varje vecka, av The People´s Periodical and Family Library. 

 

ISBN : 9780141192345

Skriven: 1846

Happy days slutläst

Det är lätt att tro att boken kommer vara en rolig satirisk bok om en 30-åring som bestämt sig för att leva resten av livet på ett ålderdomshem. Och på sätt och vis är det en rolig bok. Men mer handlar den kanske om rädsla och om att egentligen inte våga ta ansvar och leva livet utanför de skyddande väggarna med sina rutiner för mat och fritid.  

Boken låter oss följa Antoine och hans liv på ålderdomshemmet. Ett liv som han tycker är helt problemfritt i sin väntan på döden, ja för det är egentligen det han väntar på: att dö. Han äter tillsammans med de andra boende i matsalen, åker på utflykter med dem, är en sexleksak för sjuksköterskorna på hemmet och har sin bästa kompis i Alzheimer patienten "Al". En dag kommer en döende kvinna till hemmet som Antoine får en nära relation med och han börjar en resa med henne.  

Antoine är egentligen gift för skilsmässan har ännu inte gått igenom och vårdnaden av de två barnen kommer frun få, av förståeliga skäll eftersom de inte kan bo på ålderdomshemmet tillsammans med sin pappa.   

Lite kort kan man säga att det är det här boken handlar om. En udda figur på ett ålderdomshem som kanske har mer gemensamt med alla där än man kan tro eller som kanske med sin unga ålder håller de äldre igång. Antoine följer med på alla utflykter och blir ofta tagen för en av de som jobbar på hemmet, trotts att han säger att han bor där tror de att han jobbar. Men det är inget som bekymrar honom utan han hänger med sina med boende och pyntar julgranen tillsammans med dem inför jul, då han tycker om att se hur de äldre riktigt lyser upp av att få ta upp alla julsakerna ur jullådan. 

Man skulle kunna tro att hela boken utspelar sig i hemmet. Men till min förvåning så gör den inte det. Nej på det här hemmet är de boende rörliga och ger sig ut på egna utflykter för sig själva eller i grupp till ålderdomshemmets direktörs stora förtret. För vad ska han säga till de anhöriga som betalar dyra pengar för att de äldre ska ha det bra? Att de boende är utanför området utan någon från hemmet är ju inte bra. Men de boende låter sig inte stoppas och allra minst Antoine...  

Så vad tycker jag om boken. Är den värd att läsas? Ja det tycker jag faktiskt. En del utav det är att det är en intressant ide att placera någon på ett ålderdomshem som inte borde vara där och sedan så är det en trevlig bok att läsa. Man blir varm av den för det är en varmt berättad berättelse och även om det inte är en komisk bok så drar man på smilbanden då och då. Men några regelrätt asgarv blir det ju inte. 

 

Mitt exemplar köpte jag i Melbourne i en liten affär som har ett brett sortiment med böcker. Så döm om min förvåning när det visar sig att bokus inte har Happy Days i sitt sortiment. Jag hade faktiskt förväntat mig att de hade haft den, åtminståne som beställningsvara med lång leveranstid. Men nej. Så vill man läsa den här boken är det Amazon som gäller. Men låt inte det stoppa er! 

 

Betyg: Speciell bok som är värd att läsas men högst upp på listan kommer den inte. 

Happy Days

Happy days av Laurent Graff

Happy days av Laurent Graff

Vad händer om man vid 30 års ålder bestämmer sig för att bo på ett ålderdoms hem resten av sitt liv? Eller köper sin egen grav när man fyller 18 år? Det är nog inte så många som gör. Men precis det är vad huvudpersonen, Antoine, i boken Happy Days har gjort. Han lever sitt liv på ålderdomshemmet och lär känna både de som bor där och de som jobbar. Så följ med till ålderdomshemmet Happy Days och lär känna livet där med sina utflykter och julmiddagar. 

ISBN: 1740513827

Skriven: 2001

 

Om konsten att läsa och skriva slutläst

Det här är en lätt liten bok men tar ändå sin tid att läsa igenom. Det är ju samtidigt inte en skönlitterär bok vilket gör att jag läser den på ett annat sätt. Mer vetgirigt kanske man kan säga. Vill ju verkligen veta hur jag ska läsa en bok. Kanske kan man läsa sig något nytt. Och visst har jag gjort det. Vissa stycken har jag läst mer än en gång för ett citat jag tyckte om eller tyckte kunde vara bra att komma ihåg, vilket jag naturligtvis ändå inte gjorde... 

På ett sätt så är den riktigt spännande och en känsla jag får när jag läser den är att det kanske mer är en bok för författare. Varför säger jag så? Jo för samtidigt som den skriver lite om hur man läser (om än inte en handbok i ämnet vilket Olof Lagercrantz framhåller tydligt) eller kanske rättare sagt hur tänket är runt läsning är det ändå det som hänger kvar efteråt hur man kan skriva för att förhöja njutningen i läsningen. Som en så enkel sak att inte skriva sina läsare på näsan exakt vad man menar och hur något ser ut som att läsarna inte kan tänka själva. Något som är ganska viktigt att tänka på tycker jag. För finns det något tråkigare när man ska bli berättad för exakt hur allt är och ser ut? 

Boken är en trevlig lätt bok som beskriver det viktigaste inom skapandet av skriverier. Vad man ska tänka på för att skapa en härlig text att läsa som det finns flyt i. Allra mest tycker jag nog ändå om de som berättelserna och citaten som finns med i boken. De gör den så mycket mer värd att läsa och höjer upp den. Som det han skriver om en vän som inte läst ett enda påhittat verk under 40 år. 

Olof Lagercrantz tar också bland annat upp det den amerikanske diktaren Henry James kallar puddingläsande, att läsare läser en bok som de äter en pudding och när de slukat den så är det slut klart finito och boken läggs bort. Här påpekar Olof att det faktiskt är dessa läsare som håller bokindustrin igång. De som slukar bok efter bok och låter sig föras runt i olika berättelser. Utan oss som läser bok efter bok, utan att väga varje ord och analysera det skulle det ju faktiskt bara säljas några få böcker varje år. 

Så fortsätt läsa allihopa! 

Betyg: Läser varken bättre eller sämre efter att ha läst denna. Det kanske säger allt??  

Olof Lagercrantz

Olog Lagercrantz föddes 1911 i Stockholm och blev 91 år gammal. Han var en svensk litteraturvetare och lyriker som på 60-talet var chefredaktör på DN. 

Han har skrivit många böcker, både skönlitterära och litteraturvetenskapliga, och har fått många priser bland annat Bellmanpriset 1957.  

The five people you meet in heaven är färdig läst

Jag förstår att den har varit på New York Times bestseller lista för det är verkligen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Man vill veta vad som kommer härnäst och få hela förklaringen på hur Eddie's liv blev som det blev. Följa hans väg till att förstå sitt liv och vilka olika svängar det tog genom åren.  

När Eddie dör i olyckan vid åkattraktionen kan han bara tänka på den lilla flicka som han försökte rädda. Lyckades han eller inte? Han kände ju två små händer i sina precis i slutet betyder det att hon klarade sig eller att hon inte gjorde det? Det är något som plågar honom när man kommer till himlen, som inte riktigt håller det han har trott att den skulle vara. Istället för att komma till en härlig trädgård där alla är och man kan leva frisk och kry visar det sig att man här får sitt liv förklarat för sig av fem skilda personer som på något sätt var en del av det. En del känner man väl andra kanske man inte ens vet att man har träffat. Men alla har på ett eller annat sätt påverkat hur ens liv blev och kanske också hur det slutade. Och det är denna resa Eddie ger sig ut på, varken han vill eller inte.  

Jag kan tycka att det är en intressant tanke att man efter sin död skulle få sitt liv förklarat för sig och vilken väg man tagit på grund av olika saker som har inträffat. Boken handlar egentligen om hur allt hänger ihop på något sätt och hur personer man knappt känner kan ha ändrat ens livsbana för alltid genom beslut som de har tagit och levt med.  

Personerna som Eddie träffar är inte riktigt ens de som han tror att han kommer träffa. Det visar sig att det kanske är andra personer som har påverka en än de man från början tänker sig. Kanske inte ens personer som man träffat. Vilket det ju mycket väl kan vara (vill inte beskriva mer för det förtar själva historien för vilka han träffar är en stor del i den).  

Boken är lättläst och för en hela tiden vidare så att man aldrig står och stampar på samma ställe. Jag tycker tillbakablickarna på hans liv var bra ett sätt att få med hur Eddie levde sitt liv och hur han var arg över det liv han hade. För han var inte riktigt nöjd med det om man säger så. Det ger en bakgrund till hur han levde tillsammans med berättelserna som de personer han träffade berättar. De berättar nämligen sin berättelsen om sina liv och det de har sett och hur det då har påverkat Eddie.  

Detta är en bok som ger en mycket att fundera på. För hur är det i himlen och hur lever jag mitt liv? 

 

Betyg: Är så glad att jag läste den här boken. Mitt råd är LÄS!  

 

Ja hur är det egentligen i himlen?

Som det står längst fram i boken där Mitch dedikerar boken till sin farbror Edward som gav honom sin första syn på himlen och hur den ser ut. Där berättar han hur Edward berättade hur han en gång vaknade mitt i natten på ett sjukhus och alla hans nära och kära, som redan gått vidare, satt på kanten på sängen och väntade på honom. Boken The five people you meet in heaven är definitivt inspirerad av den historien och som Mitch skriver så är det en önskan och att han hoppas att alla får reda på hur mycket de var älskade och att de spelade roll här nere på jorden. Vilket är en fin tanke och får en att fundera på hur himlen är. Egentligen... 

Mitch Albom

Mitch Albom är en amerikansk sportjournalist och författare som fick sitt stora genombrott med boken Tisdagarna med Morrie. Han har sålt över 30 miljoner böcker så här långt och legat på New York Times bestseller lista med sina olika böcker.  

The five people you meet in heaven

The five people you meet in heaven av Mitch Albom. 

The five people you meet in heaven av Mitch Albom. 

Nu ska jag börja läsa nästa bok, The five people you meet in heaven av Mitch Albom, och den här har jag verkligen sett fram emot att läsa. Den har stått i bokhyllan sedan jag köpte den på Singapores flygplats och det har inte blivit av att jag har läst den än. Vet inte varför jag drogs till den här boken i bokaffären på flygplatsen. Men jag såg titeln och blev intresserad av vad den kunde innebära. Där ser man hur viktig en bra titel kan vara. Det var ju från början den som gjorde att jag började titta på denna bok. 

Boken handlar om Eddie som jobbar på ett tivoli och som på sin 89:e födelsedag dör i en tragisk olycka när han försöker rädda en liten flicka från en fallande del från en av åkattraktionerna. Det sista han känner är två små händer i sina innan han tar sitt sista andetag och sedan kommer han inte ihåg något utan vaknar upp till livet efter detta, som inte visar sig vara någon lummig trädgård utan ett ställe där man får sitt liv förklarat för sig av personer som var i det och förändrade livet på olika sätt.  

På svenska heter denna bok Fem personer du möter i himlen.  

 

ISBN: 9780751536140

Skriven: 2003

 

Cocaine blues färdig läst

Klar och färdigläst. Jag kanske är lite partisk för en del av att jag tycker att den här boken är rolig att läsa bottnar ju naturligtvis i att jag har bott i Melbourne under ett år och känner till staden och gatorna som nämns och en del av byggnaderna som fortfarande står kvar. Det medför ju självklart att det är lättare att se allt framför sig och även återuppleva egna upptäcktsfärder. Men om man ser bort från just det tycker jag att det är uppfriskande med en kvinnlig, frisläppt deckare som löser mysterier i höga klackar och dyrbara klänningar. Hon är verkligen lite som en kvinnlig James Bond! Hon tar verkligen för sig och är inte rädd av sig utan utgår på något sätt att det där kommer hon klara hur bra som helst. En otroligt modern kvinna för att vara under 20-talet och något säger mig att hon skulle vara en modern kvinna även nu. Hon räds inte för att ta för sig och gå in i manliga kretsar för att ta reda på det hon vill och för att hjälpa de som behöver hjälp.  

I denna bok behandlas två mysterier parallellt med varandra. Det ena är ju att lösa varför en en vän till familjen inte tycks må bra, Lydia, och det är därför hon ger sig iväg till Melbourne och den andra uppkommer tidigt efter att hon kommit till Australien i form av att någon håller på med olagliga aborter där kvinnorna blir allvarligt sjuka eller dör. Båda brotten måste lösas och till sin hjälp har Phryne två snälla, om än lite buffliga ibland, taxichaufförer som hon träffar sin första dag i Melbourne och Dot (Dorothy) som blir hennes sällskapsdam och hembiträde. Alla fyra får vara med om äventyr och ta risker som i alla fall Dot inte hade tänkt sig. Dot är katolik och Phrynes sätt att leva är inte riktigt så hon har uppfostrats... 

Boken är inte översatt till svenska vad jag vet men det är en lättläst bok, när kläderna beskrivs kan det dock vara svårt att veta exakt vad alla ord betyder utan att slå upp. Men det är trots allt inget man störs av i berättelsen eller ens behöver veta för att hänga med i allt.  

Cocaine Blues av Kerry Greenwood är vad jag kallar mysdeckare, trevliga deckare som pusslar ihop en historia där lösningen finns tidigare än man förstår om man bara stannade upp och tittade på bevisen. Det är en deckare där man inte behöver stänga alla fönster och dörrar för att våga läsa utan man kan i lugn och ro läsa den var man än är och när som helst.  Det är inget läskigt i den utan bara en bra skriven deckare som är väl värd att läsas! 

Betyg: Gillar boken! Väl värd att läsas så avskräcks inte av att den inte är översatt till svenska än.